Jag har alltid varit en ganska liten tjej. Jag är 160 cm lång, det är inte ovanligt. Jag har heller aldrig vägt speciellt mycket. Den som inte vet detta jag nu kommer avslöja kan jag inte annat än kalla ganska dum. Min vikt är förvånansvärd med tanke på att en stor del av mitt liv går ut på att äta så mycket chips/choklad/kakor/ostbågar/ferraribilar/socker som möjligt. Min fantastiska mamma har alltid nämt för mig att: det är givetvis inte nyttigt, men kommer dock inte synas innan den dagen jag fyller 25.
Detta har för mig alltid inneburit att jag kan proppa i mig all världens gosaker utan det minsta dåligt samvete, min kropp förbränner det och uttnyttjar alla näringsämnen och nyttigheter som finns i en påse dillchips. Det har jag överlevt på.   Sedan kom 2009.
Helt plötsligt har jag börjat hitta lite halvbubbliga saker på sidorna av jeansen när jag sitter! Jag ska då påpeka att jag inte ens fyllt 22.
Varför dyker dessa upp nu? Jag hade inte väntat mig detta än, jag hade förv'äntat mig 3,5 år, ljuvliga år, av chips/choklad/kakor/ostbågar/ferraribilar/socker. Men nu ska alltså det vara slut på det. Som ni säkert läst i nåt tidiagre inlägg. Falsk "cheesecake" och nyttig risotto, detta är alltså en liten ny del av mitt liv.
En hyllning till grönsaker dock, de är ju ganska goda, men dom kommer aldrig kunna ersätta min underbara godsaker.