De sensate dagarna har jag mest gått och varit irriterad. Jag skyller på hormonerna, faktiskt. Plus att jag har varit/är sjuk. Jättespännande eftersom vi skulle ha börjat renovera. Men det har Niclas och hans pappa gjort, eller ja börjat med. Jätteduktigt och jätteskönt att vi får hjälp!

Idag är jag på lite bättre humör. Men tycker fortfarande inte att det är särskilt roligt att sitta hemma. Löngtar så himla mycket tills på tisdag! Två dagar kvar! Då ska vi på ultraljud! Jag är lite rädd också, tänk om tänk om, snurrar tankarna! Men allt måste vara bra! Snälla snälla låt allt vara bra!
Men jag tror på oss! Jag tror på att Bebis faktiskt har det bra där inne. Fast just nu är han/hon nog mest uttråkad." Det händer ju inget. Mamma är sjuk och pappa håller oss inte sällskap, mamma kollar bara på massa trista actionfilmer" Så tänker bebis nog;)

Nehep nu återgår jag till mitt kurerande och filmtittande!