"Brittisk dokumentär från 2007. Kinas ett barn per familj-policy har lett till hemska konsekvenser, man räknar att cirka 70 000 barn kidnappas per år och säljs på svarta marknaden. Här möter man människor som utför kidnappningarna, förtvivlade föräldrar som desperat söker efter sin barn och föräldrar som kanske måste inse att de måste ge upp sökandet."

Detta såg jag en stund på nyss. Fy! Jag blir illamående och otroligt ledsen. En mamma sålde sin ettåriga son, för att ha råd att ge sin övriga familj mat. 9000:- kostade han! Hur kan det få vara såhär?
Jag blir så otroligt ledsen. Barn är det finaste man kan ha och i vissa länder går det till såhär!

När man som blivande föräldrar har släppt den där chocken, som förmodligen är ganska oundviklig, börjar ju tankarna om hur, vad , om, när att snurra.

För mig är det oförståligt hur man kan se sina barn som endast barn. Hur föräldrar kan prata över huvudet på sina barn, precis som de, barnen, vore dumma i huvudet? Hur man som föräldrer kan tycka att barnen ska förstå "varför" de inte får göra vissa saker, utan en förklaring? "Nej, du får inte springa över vägen!!!"- Men inte ge någon förklaring, precis som barnet inte skulle kunna hantera sanningen? Är inte det att se ner på sina egna barn?

Det är upp till var och en av alla föräldrar att uppfostra sina egna barn, att hitta egna vägar till hur man ska fungera som familj, men VI kommer stenhårt jobba för att det ska vara en varm och mänsklig familj vi lever i. Våra barn är människor och individer. Jag vill att våra barn ska lära sig leva, vara självsäkra och trygga människor som kan ta för sig av livet, och även veta varför.

Min syn på en fungerande och välmående familj är en som aldrig ser sina barn som "problem", gör man det blir även barnen ett problem för omgivningen. Tyvärr finns det alldeles för många föräldrar som tappar orken att bry sig. Jag tror det är livsviktigt att ha rutiner, vara konsekvent och att prata med sina barn! Om jag pratar med mina barn istället för om mina barn tror jag vi har mer utbyte av varandra. Då tappar jag heller inte orken.

Nu menar inte jag att det är en dans på rosor, att jag kommer vara en pigg mamma med tusen bollar i luften, men jag kommer ha kvar orken att se mina barn som dem de faktiskt är! Som sagt, inte "bara" som barn!
Jag är inte perfekt och jag vet att jag kommer göra många många misstag och undra varför jag inte gjorde på det andra sättet istället. Men i slutänden ska både jag och Niclas kunna gå ut med huvudet högt och veta att våra barn alltid fått vara egna, trygga och ha självkänsla!

Jag har läst litegrann av Jesper Juul, som menar att det bästa man kan vara som förälder är sig själv! Så självklart! Jag kommer bli mamma, men jag kommer fortfarande vara Josefine, med mina egna tankar och åsikter. Jag tänker aldrig dölja för mina barn att även jag är en egen individ, precis lika lite som jag kommer frånta de deras rätt att vara det!


Mina stora idoler är min moster och hennes man. De har mina tre små FANTASTISKA kusiner, Stella ( 5 år i januari-11), Vega( fyllde 3 år i juni), Edit (blev 1 år i april). Där kan vi prata tre små underbara, trygga och härliga individer! Egna personer, som aldrig blivit nekade att vara det! Åh vad jag blir stolt när jag tänker på de!!!







lite Jesper Juul: Länk

Jag såg nyss en mamma påstå att hon inte kunde hindra sin dotter från att röka. "Hon är ju trots allt 15"... Jag blir så förbannad!
Jag bryr mig inte om hennes dotter röker, det är inte min ensak, men jag stör mig något enormt på föräldrar som rycker på axlarna!
Jag har alltid stört mig på sånt, när ens kompisars föräldrar påstod att de "inte hade något att säga till om" för att de själva rökte. Är det inte lite pinsamt att inte kunna stå upp mer för sig själv, som föräldrer? Varför skulle man inte ha saker att säga till om?

Jag kan inte förstå hur sådana människor tänker!

Godmorgon!
Kikar bara in  för att skriva av mig. På sjukhus har man väl sällan, eller aldrig, sin egen toalett. Så nyss skulle jag gå på toaletten. Då var det någon som duschade, det kan man ju inte hindra någon ifrån, men sen när den är färdig så är det blött på golvet och när jag lyfter på toalocket är det kiss på ringen och BAJSränder i toastolen!!!!!!!!!!! Det är så äckligt och jag avskyr sådant. Det är vidirga personer som lämnar det så!
Så jag, som inte får överanstränga mig eller röra på mig massa i onödan, börjar städa av, iaf sitsen, med vatten, lite mer vatten, torka av och ta desinfektionsmedel( älskar det!). Sen lägga lite papper innan jag själv sätter mig, för att kissa I toaletten, inte på.

När jag kommer in på gemensamma/offentliga toaletter och det är så, så kan jag förundras över hur otroligt respektlösa vissa människor är. För det är väl inte vidare snällt att lämna både det ena och andra efter sig, till någon annan som förmodligen inte riktigt ser tjusningen i dina behov? Jag utgår från att om en person (dessa personer tycks oftast vara killar, av någon lustig anledning) kissar på toaringen och inte fäller ner locket, också kan ha lite svårt att inse varför det finns handfat med tvål och vatten, i badrummet.(Jag tycker alltså det är respektlöst att inte tvätta händer heller)

Jag har haft många disskusioner med människor, främst killar, tjejer antingen förstår att man alltid tvättar sig om händerna, eller så erkänner de helt enkelt inte, om varför man ska tvätta sig om händer (Jag har aldrig fört någon konversation med någon angående mitt ovanstående problem, som att lämna behov efter sig i och på toan, då det är väl en egentlig självklarhet att man inte gör så?). Då har jag några gånger hört killar säga: Men jag har ju bara tagit PÅ snopp. Inte rört kisset!(Då kan man ju utgå från att dessa personer inte heller torkar sig) - Det är ju en verkligt bra förklaring på varför du inte behöver tvätta händerna efter ett toalettbesök. För alla andra, som ska ta i handtaget, bre smör med samma smörkniv, äta godis ur samma skål ser säkert dina juveler som lika trevliga som du själv, eller inte. Och bakterier har ju en förmåga av att röra på sig, de håller sig alltså inte på samma ställe.

Kort och gott:
- Kissa I toastolen, eller städa undan efter dig själv.
- Har du gjort no. 2, kolla en extra gång, de flesta toastolar ska vara vita innuti.
- Tvätta dig om händerna! Det är inte trevligt med juvelbakterier för alla andra
- Fäll gärna ner toalocket. Bara för det ser trevligare ut.

Hoppas ni inte satte frukostfralla i halsen och att ni förstår vad jag menar!

Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram på Er!

http://www.aftonbladet.se/resa/flyg/article7548955.ab

Blir riktigt irriterad när jag läser denna artikeln. Inte just över artikeln, men av själva diskussionen.
Jag tycker det är en självklarhet att man ska betala för de stolar man tar upp.
Hur svårt kan det vara, att som flygbolag, införa att man skriver in vikt vid bokningen? Detta om man alltså är så pass överviktigt så man tar upp TVÅ stolar, eller en och en halv. Eller ja...Överhuvudtaget om man tar upp mer plats än vad man betalar för.

Sen kan man ju ha särskilda undantag, ett exempel vore ju att om du har medicinska problem och alltså pga sjukdom, eller något annat icke självvalt, är så överviktig. Du tar upp mer än en stol, men betalar för en. Då ska man även ha läkraintyg för detta.
Har du själv valt att bli så pass överviktigt att du tar upp mer än en stol, ja då ska du betala för det. För det är det ju ingen annan som betsämmt.

Jag förstår inte hur man kan tycka det är diskriminering att kraftigt överviktiga ska betala mer. Som någon skriver bland kommentarerna till artikeln " Äter du för två får du betala för två".
Det är väl ändå disskriminering om en normalviktig människa får sitta obekväämt för att någon annan tar upp större plats än vad den borde.
( Någon annan kommenterar "Ska dumma/fula/skelögda etc. människor betala mer än normala? Vad är normala människor för den sakens skull? Vi kanske skall införa en speciell kostnad för trångsynta & onda människor med? På offentliga toaletter kanske sådana som pissar mer än normalt betala mer????" - Detta är ju en otroligt korkad kommentar. De som är fula/dumma/skelögda kanske är normalstora, och ska därför givetvis inte betala för två. Hur hög IQ man har, eller hur en persons syn ter sig har väl generellt inte att göra med hur stor man är? Är den dumma/fula/skelögda personen däremot kraftigt överviktig, ska den också betala för det. ( Med kraftigt överviktig i detta inlägget menar jag att man tar upp mer än en plats) )

Skulle jag bli överviktig hade det behövts många kilos övervikt innan jag skulle ta upp mer än en plats på ett flygplan. Det krävs ofta en hel del för att man ska bli så stor.
Är man dessutom 14 år, som tjejen i artikeln var, måste det ju verkligen vara något fel på antingen hennes föräldrar/omgivning som inte hjälpt henne med detta, eller så är det ju (vilket jag hoppas på) ett medicinskt problem ( som jag givetvis hoppas ska lösa sig!)

Man skulle ju kort och gott kunna säga att man ska betala för sig. Svårare än så är det inte!

När man är blivande mamma surfar man runt en hel del på nätet och har man otur hamnar man på sidan Familjeliv.**
Givetvis kan den vara bra på många sätt och vis, men den är sämre än va den är bra, faktiskt!
Folk på den sidan är som hyenor. Allt allt allt andra gör är ofta fel! Vissa är så korkade, vissa tycker man så synd om och så finns det trådar som sånna som jag startar, typ- Var finns snygga mammakläder som inte sitter som hösäckar?- Sådant man kan få hjälp av från andra som suttit i samma sits.

Idag, som vanligt enligt rutin, var jag där inne och kikade! Hittar en tråd som någon idiot startat.
Personen i fråga har varit på besök hos en väninna, medans de sitter i köket får väninnans tvååriga son vara ute och leka i vardagsrummet, ensam. Han slår i tån och börjar gråta och nu vill alltså hon som startat tråden anmäla till SOC.
- När jag läst en stund inser jag att denna tråden ligge i något som kallas: Sandlådan.
Jag skriver på forumet: " Om en tråd ligger i sandlådan, är den inte på riktigt då?
Någon toppnolla gör någon animerad gulgubbe ( som vi alla vet att jag HATAR!!) , som tyder på att jag tydligen är dum i huvudet som inte fattar det!
- En annan svarar på min fråga: Nej den är inte på riktigt.

Hur kan vuxna människor sitta och tycka denna tråden är rolig?? De skriver svar som: -Barn får leka med sin egna skugga. - De ska alltid vistas i samma rum som föräldrar för att inte slå sig. Osv.

Jag har förstått att vissa människor tycker en sådan tråd är rolig. Det jag inte förstår är varför?
Vad är så otroligt roligt med att sitta och ägna sig åt att göra narr av folk, som är överbeskyddande, på ett sådant tidsödslande sätt?  Jag blir nästan ledsen när jag inser att det finns folk som har ett sådant tråkigt liv! Att man förgyller sin vardag, eller ja t o m HELG, genom en sådan tråd.

Man förlorar aldrig sin rätt att disskutera, tycka och tänka. Men om man ändå ska göra det, kan man ju faktiskt göra det på ett roligt och intelligent sätt?
Jag är medveten om att det finns olika typer av humor. Men detta är inte humor, det är brist på liv. Kanske ett bra familjeliv?

Mitt familjeliv kommer jag göra något bra med!

Igår var det match igen. Det gick inte hela vägen nu, och jag klandrar delvis klacken. Några surare skitstövlar har jag aldrig stött på. Halvalkoholiserade karlar som står och skriker "Judas" när matchen är över. Men inte f*n peppade de något under matchens gång!!!
 
Folk som går på match, måste väl stötta sitt lag. Hur tänker en människa som går dit och står att klagar på sitt EGNA lag!??? Jag fattar inte? Hur tror en sådan människa att laget känner, när det står folk och grinar på läktaren, för att det inte blir precis som dom ville! Gissa en gång, tror ni det gick precis som killarna tänkt sig när dom satt i bussen på väg till Tingsryd? När dom tränat, tränat och åter tränat? När de satt i omklädningsrummet precis innan matchen? TROR NI DET??!!!  Det tror inte jag.
Jag tror de var så otroligt besvikna igår, och många i "klacken" har inte ens ett uns VETT, innanför pannbenet, att visa att de ska vara otroligt nöjda med sig själva, fastän det inte gick hela vägen. 

 Vi borde vara lite realistiska, KHKs toppenkillar har varit EN, EN ENDA (ja inte ens det än), säsong i div.1. De har varit superduktiga! De kom  från tvåan och gick till ettan! Låt de spela in sig! 
Hur gick det när ni bytte från trehjuling till vanlig cykel? För mig gick det inte bra, jag körde rakt ut på ett stort fält, med högt gräs, såg ingenting. Men NU kan jag cykla, jag lärde mig tillslut.

Jag är besviken, absolut INTE på KHK, utan på halva klacken. Ibland tog alla i, absolut, men det dog ut lika fort, som min storlek tar slut på rean (fort med andra ord). Det är besvikelse. Att heja är en stor del av sport ju! Varför inte lämna tråkiga negativa surgubbar hemma,(eller gärna på vägen och aldrig hitta dom igen!) och bara släppa in glada människor, som är där för sporten och för laget, stämningen och allt annat som hör hockey till?

Nu är jag nästan för negativ, börjar ju nästan lipa här när jag sitter och är arg, så då ska jag höja bloggen, genom att ge en eloge till de personer som faktiskt hejjade på utav bara helv*te! Vi var ett par stycken!!  Det var roligt! När målet kom kände jag den stämningen som fick mig att börja älska hockey! När folk skut

                                                                


Jag personligen tycker Ebba är väldigt lik den lilla flickan i Dunderklumpen!! Nu gör inte bilden på gänget i Dunderklumoen sig rättvisa. Men jag tror de flesta vet hur lilla flickan ser ut.  Idag gjorde Ebba en gran på "efter 10". Hon satte upp ca 200 bilder från "Ebbas år" i granen.

Hennes mamma hade set bilderna innan och sagt" alltså sådanna här bilder finns ju inte". Med det menar hon, enligt Ebba, att när hon var ung radade de upp sig innan de fotograferade, de tog inte heller bilder på sin mat, sin kaffe eller sina skor. Förmodligen är hennes mamma född i mitten av 1900-talet och jag har frågan:

 Ebba? Hade du varit intresserad av att se bilder från din mammas potatismos, när du var liten`? ÄR det verkligen intressant med halvtråkig sallad eller en smaksatt latte??

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig. Vill inte låta elak, men Ebba (vilket många redan vet) är inte den skarpaste kniven i lådan, Men något är det ju.. Hon är chefsredaktör

En riktig vän för mig är en ärlig människa som jag kan lita på. En som ställer upp i vårt och torrt utan några krav.
En annan grej som för mig är viktigt är att man är så pass bra vänner att man inte behöver höras 24/7,man vet var man har varandra ändå.

Några jag däremot tappar förtroende för är människor som säger ex. Då kan vi träffas etc, o sedan skiter i att höra av sig, låtsas som ingenting, inte svarar när man ringer/smsar  o s v. Kan man inte vara ärlig nog att säga: Jag vet att vi skulle träffas då, men just idag känner inte jag riktigt för det, går det bra? Kan Du inte säga så, då klassar jag Dig som en oärlig mes! Och sådanna kan jag vara utan! 
För mig visar det att personen i fråga, uppenbart, skulle bli sur om jag gjorde så tillbaka. Plus att den tror att JAG skulle bli det. Jag blir inte arg på människor som ändrar sig. Jag blir arg och besviken på människor som inte står för det, tappar förtroendet och sådanna personer, dom mina vänner, klarar man sig utan!