Det vanligaste svaret på den frågan är: Sådär!
Jag var en väldigt deppig människa innan, givetvis finns det anledningar till att mna är nere och deppig, men någon gång får man ju faktiskt ta tag i livet själv, rycka upp sig och bestämma sig för och  inse att livet oftast blir vad man gör det till.
Bestämmer jag mig för att sitta inne och glo var eviga dag och inte göra något, är inte det då ganska självklart att livet blir "tråkigt".

Jag säger inte att man inte har rätt att vara deppig och nere, men måste man verkligen vara det hela tiden? Har man kanske bara fastnat i en ond spiral? Är det kanske så att om mna bara anstränger sig lite, så kanske deppigheten försvinner och man vaknar upp och ser världen med nya ögon, inser att livet faktiskt värt att leva?!
Det tråkiga med att vara deppig är att, om man är det för längre tynger man faktiskt ner människor och stämnigen i sin omgivning. Man blir en tråkig person att umgås med och en vacker tråkig dag sitter DU där utan att någon ens bryr sig längre.
 Varför?! Jo för att DU sket bort allt. Det fanns ju människor som ville att du skulle vara rolig och må bra. Men du ville inte lika mycket.
Det är otroligt tråkigt att bli nedstämmd och nedtyngd av sina vänner.

För mig är det givetvis en självklarhet att man ställer upp för sina vänner, det är en självklarhet för i stort sett alla. Men i ärlighetens namn, jag kan ju omöjligt vara den som sållar bland mina känningar?!
Trivs inte jag i ditt sällskap, ger inte du mig något i utbyte, nja då vill jag helt enkelt inte umgås med dig! Låter kankse hemskt, men sanningar låter inte alltid roliga och trevliga. Men ärlighet vara längst! jag tror att ALLA människor känner som jag, bara att alla kanske inte insett det( Det har ju jag ingen aning om) men vem fasiken vill omge sig med människor som bara är tråkiga och tynger ner en? Man behöver utbyte av människor man umgås med.