Här är första gången jag träffar lilla Charlie. Så himla liten och pluttig! Tänk att vi snart ska ha en sådan liten snutt!!!
Så himla häftigt!


Här "conectar" vi. Här säger Charlie: Jossan, du är bäst!
Vi blev alla lite förvånade över hennes skarpa intellekt, hon var ju bara två veckor och ändå hade hon allt helt på det klara.
Hon gillar mig fortfarande lika mycket! Och jag gillar henne, lite lite mer, än vad hon gör. Säg inget, hon blir ju så mallig då.


Här är hennes söta lilla fot! Mina händer ser enorma ut, det är de inte, om man inte jämför med en fot som är två veckor.


Här är hon nu, eller ja, någon månad sen kanske? Söt är hon ju iallafall. Och tjock och go! Härliga lilla unge!

Gokväll!

Idag har jag varit ute och rullat en sväng med Niclas. Jag gick litegran själv, men inte lika mycket som igår. Eftersom jag inatt vaknade av en sammandragning och sedan hade värk igen. Men det gick över så det var ingen större fara. Jag var kanske lite väl ambitiös när jag trodde att jag kunde gå och röra på mig.

Sedan kom mamma förbi med lite fika. Kanelbulle är så gott! Men jag har proppat i mig lite mycket socker denna helgen, så nu är det slut på det roliga.
Niclas åkte redan kl 17 idag så min kväll har varit lugn...och ganska trist.
Men jag bestämt mig för att se denna tiden som min sista tid för mig själv, lite. Snart är det slut med ligga och vila hela dagarna! Men den tiden ser jag fram emot så mycket! Nu har jag chansen att ta igen mig, innan, om ni förstår? Det blir betydligt enklare om jag ser på denna tiden som något bra! Det blir oftast som man tänker, så jag tänker positivt! Även om det ibland kan vara svårt att hålla humöret på topp. Men jag är tacksam för alla runt omkring mig som ställer upp så mycket, som bryr sig så himla mycket! Människor jag inte har så mycket kontakt med skickar stöttande mail och hälsningar! Om ni bara visste vad det betyder mycket!


Men nu är jag så trött så jag vet knappt var jag ska ta vägen. Hoppas jag kan sova denna natten!

Så nu är det dags för mig att säga godnatt! Hoppas vi sover gott allihopa!

Något allvarlig? Iallafall var detta precis när det började bli kyligt ute, jag satt nere vid hamnen och filosoferade! Åh vad jag längtar ut!!


Vill också visa denna fina härliga "snuttefilt" som vi köpt till Bebis. Så klart är den närproducerad och ekologisk bomull! Den har vi själva när vi sover, inte för att vi vill snutta, men för att den ska lukta mamma och pappa sen när Bebis ska använda den. Tänkte att det kanske kan kännas lite mer tryggt till en början då?

Jag hade tre stycken nappar åt gången, en i munnen, en som jag gnuggade under näsan och en som jag drog på väggen. Nappen fick någon speciell lukt då. Så jag varvade den under näsan med den som gnuggades mot väggen. Sedan hade jag en nalle som hette Malin. Orginellt namn på en nalle?
Vad hade ni? Snuttefilt, tumme, napp, gosdjur eller kanske något annat?

Jag väntar besök från Lina. Har inte träffats på en evighet så det ska bli så kul!
Igår fick jag väldigt glada besked. Jag ska få upp och "mobilisera" mig, som det så fint heter. Jag får alltså röra mig mer omkring på avdelningen och sedan gå ut och ta lite luft!!!!!! Inser ni hur lycklig jag blev när de sa det?
Jag ska få gå ut och andas och känna kylan mot mina kinder och det bästa, känna höstdoften! Andas in friskluft i lungorna! Och njuta! Åh det ska bli så underbart. Tänkte ta detta tillfälle i akt när mamma kikar förbi sen.

Ikväll ska även Niclas komma, och sova över! Härligt! Inte lika speciellt som att sova tillsammans hemma, men så underbart ändå!

Snart kommer Lina, så nu måste jag gå.

Jo just det! Hur kunde jag glömma;) Om det ser bra ut på nästa UL, så får jag antagligen åka hem, redan nästa vecka!! Jippie!!!!!!!

Ikväll kom mamma förbi med indisk mat till mig och henne. Så himla gott! Åh vad jag njuter när jag slipper äta sjukhusmaten. Det var jättemysigt att ha mamma här, alldeles bara hon. Niclas kom inte ikväll, utan fixade i lägenheten.
Klart att både han och jag vill träffas varje dag, men jag tycker det käns lite onödigt att båda jämt ska vara instängda här. Jag klarar mig, även om jag tänker på honom varje sekund hela dagen, så varför ska han sitta här hela tiden? Han har så mycket annat att fixa. Och jag vet att om jag skulle vilja, så skulle han komma hit på två röda.

Jag hade även pappa över innan idag. Fick då massa god choklad, thé och frukt! Sedan pratade vi faktiskt en del. T o m jag fick en syl i vädret. Vilket inte är det lättaste med pappa. Min pratglada sida är definitivt ett påbrå från pappas släkt!

Nu ska jag faktiskt kolla några vänner avsnitt och försöka sova.

Godnatt allihop! Hoppas er dag varit härlig!

Hur FAN kan det få gå till såhär? De där vakterna borde få sparken och aldrig mer jobba! Musikerna borde definitivt åka på rejäla straff!

Se bara

Idag har Bebis dansat loss rejält i magen! Den har rört sig så det ser ut som jag har Flubber under tröjan! Det är roligt när jag redan nu kan skratta med/åt Bebis. Jag längtar till Januari! För Bebis får inte komma innan.

Idag har jag hört talas som att man kan få permission från sjukhuset!!!!! Det vill jag ha! Nästa helg vill jag kunna komma hem och ha en härlig helgfrukost med Niclas, ligga och mysa i vår egna säng, som är lite större än denna och jag vill slappa i vår soffa... I en sådan här situation lär man sig att uppskatta allt det "vanliga" lite mer. Även om jag alltid uppskattat allt det där redan innan!

En bild fr Spanien, syns va;) Niclas får som vanligt agera koncentrerad fotograf!

Jag har svårt att somna! Jag saknar Niclas något enormt! Men jag är glad att jag får chansen att sakna just honom! Jag är väldigt lyckligt lottad!
Jag tänker varje dag, och har gjort sedan vi träffades, vad underbar han är och att jag är så lycklig med honom!
Jag blir alldeles varm i kroppen och det pirrar fortfarande i min mage när jag vet att jag snart ska få träffa honom! Tänk att man har turen att få känna såhär och att det är ömsesidigt! Tänk att man kan vara så lycklig så att man nästan spricker!

Det är många som undrar massa massa massa om vårt "tillstånd", först vill jag börja med att tacka alla som bryr sig så himla mycket! Det värmer massa!
För det andra kanske det är dags för lite mer ingående info ang detta. Många fråga om jag mår bra, när jag får komma hem och vad det egentligen är som har hänt. Det är jättefint av alla att bry sig, men jag orkar inte skriva det på vare sig facebook eller sms jämt och ständigt, folk får bli hur irriterade som helst om jag inte svarar, men jag har helt enkelt annat att tänka på och bry mig om och prioritera just nu. Så därför:

10/10, söndag morgon fick jag en väldigt obehaglig känsla i kroppen. Jag har haft ont i magen till och från, men avfärdat det som "normalt" under graviditeten. Det växer ju så det knakar där inne i magen, så det är ju inte konstigt att man har ont. Vi åker in till sjukhuset ca 6 på morgonen och får göra lite olika undersökningar. Tillslut får vi göra ett UL (ultraljud) som visar att min livmodertapp kortats av ganska rejält, för att vara så tidigt i graviditeten.
Detta kom som en chock, då jag trodde att vi skulle få åka hem efter jag fått höra att allt var bra och att jag absolut inte behövde fortsätta att oroa mig. Jag hade alltså väldigt fel. Jag får sängläge och Bricanyl- (värkavstannande) och Kortisonsprutor (för Bebis lungutveckling). Jag var då i vecka 27+1



(Livmoderhalstappen= Tänk Er livmodern som en ballong. Den lilla flärpen man blåser upp ballongen i, är tappen. Den ska normalt vara 30 - 40 mm, min var 24 mm, alltså väldigt kort för att vara så tidigt i graviditeten. )

Vi får reda på att jag kommer vara sjukskriven minst 2 veckor. MINST! Jag får stränga order om att ligga ner mest, jag får gå upp på toaletten, det är allt.
Jag och Niclas sover över på sjukhuset, såklart, dagen efter så får Niclas gå till jobbet. Jag lovar såklart att ringa om det händer något.
Efter någon timma börjar jag få värkar, för er som inte vet vad det är så är det alltså något man har under förlossningen. INTE i v. 27+2. Värkarna är täta och kommer med 2 - 3 minuters mellanrum och det är väldigt jobbigt. Inte för att det gör ont, utan för innuti mig ligger ett litet barn, som inte är redo för världen än. De har alltså inte ens utrustning i Karlskrona för att kunna ta hand om så pass förtidigt födda barn. Hade det blivit någon födsel hade vi illa kvickt blivit skickade till Växjö.
Jag får mer Bricanyl (jag har otrolig fobi mot sprutor), Niclas har redan kommit från jobbet och håller mig i handen. Hans händer är förövrigt mosade nu!
Värkarna stannar av, tack GODE GUD!! Det är dags att kolla så Bebis mår bra och följer kurvan där inne i magen. De rullar mig till UL i sängen, jag får alltså inte ens sitta i rullstol längre. Bebisen är perfekt, följer kurvan precis som den ska och jag lovar att detta är det bästa beskedet jag fått! Vår lilla älskling mår bra där inne! Det är alltså bara min kropp som inte klarat av all stress och press som varit kring oss de senaste månaderna.
Tyvärr visar det sig också att livmodertappen kortats av ännu mer, nu är den mellan 16 - 18 mm. Alltså väldigt kort! Om den blir 15 mm räknar de alltid med förtidig förlossning och det är ju, som sagt, inte så bra!

Någon gång i denna vevan får vi prata med neonatalavdelningen (avdelning för förtidigt födda barn). Vi får information om vad som händer med oss om det blir en för tidig födesl och hur detta kan påverka barnet.
Föds den innan 29 fulla veckor (man ska alltså vara inne i vecka 30) så är det en stor risk för bebisen.
Det är stor risk även nu, efter 29 fulla veckor gått, men chanserna är betydligt större!
Detta är givetvis inga roliga besked. De som har barn kan väl förstå, men det är nog inte så lätt när man inte har barn. Hur pass allvarligt detta faktiskt är! Psykist är/har detta varit en otroligt jobbig upplevelse, för både mig och Niclas. Först och främst att få chockbesked, men innan man smält exakt vad som hänt börjar man tänka på allt runt omkring. Allt som skulle göras innan Bebis kom, som kanske nu inte hinns med osv osv.



Vi får också reda på att jag antagligen inte kommer få komma hem innan vecka 34, då slutar man försöka stoppa en för tidig födsel, då det inte är lika kritiskt längre.
Nu är det ju inte så att bara för att jag får komma hem för den sakens skull kommer få anstränga mig eller röra på mig massa. Det kankse man får göra först vecka 37, alltså tre veckor innan BeräknadFödsel.

Vad vissa inte tycks förstå är alltså hur pass allvarligt detta faktisk är. Nu hoppas jag ni slipper undra. För allvarligt är det, men vi vet inte heller mer.


Jag, vi båda, är så tacksamma för alla som ställer upp. Det hoppas jag ni förstår! Det är jätteskönt att ha Er där! Det är många jag har kunnat prata med, skriva till som varit med om liknande, eller bara förstår väldigt väldigt bra! Särsilt via bloggen har jag hittat personer, som faktiskt betyder mer just nu, än vad de säkert kan tro! Cissi, Malin och fler där till! Det känns väldigt skönt!

Nu hoppas jag att många fått lite mer klarthet i hur läget faktiskt är:

"Hur mår du?"- Jag mår inte särskilt bra! Vår Bebis riskerar att födas alldeles för tidigt, det är inte så roligt! Däremot så mår Bebis bra! Det är det som spelar roll.

"När får du komma hem?"- Jag har ingen aning. När läget är under kontroll kanske... Så länge Bebis mår bra, spelar det ingen som helst roll när jag får komma hem eller inte. Även om det är väldigt jobbigt att ligga här och inte vara hemma.



Men jag har faktisk lite Glada nyheter idag:
Livmoderhalsen är nu 23 mm, den har vuxit ut ca 3 mm sedan senaste kollen. Detta bådar alltså gott! Och idag är första gången jag har fått gå upp och ta mat själv! Det är ett stort framsteg för oss!

Minns inte exakt vilken dag, men detta är i vecka 26 + något. Kan ju säga att magen växer otroligt fort just nu!!

Godmorgon!

Idag vaknade jag vid 8!! Kan säga att de här på avdelningen blev lite förvånade. Jag brukar sova till nu ungefär.
Idag har jag  orkat göra mig iordning lite mer, för snart är det dags för UL! Äntligen.

Återkommer med info om hur det gått! Håll nu tummarna för oss!!

Kan också passa på att tipsa om "Efter 10"- där de idag pratar om tillsatser i mat! Något de flesta tyvärr inte verkar ha någon större koll på!

Första dagen i Spanien, jag och Niclas var ute på lite prommenad.


Min fina fina älskling


Detta var precis innan stranden låg, den var fruktansvärt skräpig, men havet var sååå fint!



Här har vi en liten del av stranden, vattnet var väääldigt varmt, men badkruka som jag är så var ca 27 grader inte tillräckligt för att bada speciellt mycket. Jag satt mest i skuggan och läste, inte akks roligt för magen, eller mig, att sitta i solen!

Hej hej!!
Idag är ingen lätt dag. Imorde vid 6 tiden vaknade jag och hade världens "mens"-värk. Så otroligt ont i både mage och rygg, och även lite sammandragningar. Så de kopplade in en CTG-kurva och så frågade jag om jag borde ringa Niclas? Ja det vore bäst. Då blev jag livrädd, då jag vet att man har ungefär som stark mensvärk vid start på en förlossning, det plus sammandragningar. Så när jag ringde Niclas så storgrät jag! Så han ringde taxi och kom strax därefter.
Så idag har jag fått ännu en spruta med Bricanyl, jag är inte lika spruträdd längre. Men detta är verkligen inte roligt! Vi får heller inget veta, då de inte gör något ultraljud på mig fast jag bett om det. Jag har alltså ingen aning om något. Men jag får inte vara uppe och gå som jag blivit lovad, såklart. Tillbaka på ruta ett...

Nu kan inte jag sitta och skriva mer, då jag får ont. Så nu är det en fortsättning på myshelg;)

Hoppas Ni har en bra söndagkväll!

Lite små presenter från kollegorna, som Niclas kom upp med häromdagen!
Gulliga kollegor jag har va? Som bryr sig så!

Så här smarrigt såg det ut i den lilla kartongen. Jag har aldrig varit någon "choklad"-tjej, som måste ha choklad vissa perioder i månaden osv, men nu under graviditeten har jag blivit riktigt glad i choklad! Sen är tryfflar väldigt gott!

Godmorgon, eller godmiddag som det kanske egenligen heter!

Igårkväll stannade Niclas till sent. Det gjorde mig glad! Vi låg och myste i min lilla sjukhussäng, trångt, men det behövdes. Det var väldigt länge sedan jag fick chansen att ligga på hans axel och han höll om mig. Sådär hade jag alltid kunnat ligga, om det inte tillslut hade gjort så ont i min ena arm. Vi kollade idol och sedan film. Ikväll ska det med mysas har jag bestämt.

Idag kommer jag förhoppningsvis få göra VUL (ultraljud, fast inte på magen, om ni förstår?), och sedan börja röra på mig. Läkaren i morse hade fått för sig att jag blivit lovad att få gå upp och röra på mig f r o m idag, men jag vill göra en koll först, för att vara säker på att det inte kortats av ännu mer, kanske livmoderhals-tapp-grejen t o m vuxit ännu mer? Det hoppas jag på!

Jag hoppas Ni får en fin lördag, vad ni nu ska göra, kankse mysa ni med?

Här har vi de nya kläderna jag fick av mamma! bakgrundsmiljön är ju inte den mest fantastiska och att jag ser blek och glåmig kan ju bero på att jag inte varit ute på nästan två veckor! Sen känner jag inte mig på jättepiff-humör heller;)
Kläderna är jättesköna och kommer från H&M. Den rutiga skjortan är lite stor, men jag hoppas ju att magen kommer växa i den.

Goddagens!

Imorse vaknade jag 04.40 och somnade inte om förrens ca 7.30. Men eftersom jag inte har något bättre för mig under dagarna än att ligga pch vila, så var ju inte det är särskilt stort problem.
Igår hade Niclas satt ihop vagnen och tagit bilder, som jag längtar efter att få provköra den! Jag hoppas den kommer vara precis så som vi ville. Niclas var inte 100% på att han gjort rätt, men skulle ringa de idag och se. Sen kanske den "känns" lite bättre då.

Idag kommer Sussi hit och hälsar på! Det är roligt med besök, dagarna går ju lite då. Plus att vi inte har träffast och umgåtts på jag vet inte hur länge! Så det kommer bli jätteskoj!
Sen ikväll kommer Niclas hit såklart, då räknar jag med fredagsmys! Han kommer ju vilja se idol, så det kommer vi väl göra.

Nu ska jag kolla film!

Ha en fortsatt bra Fredag!

Ja lider av halsbränna! Det är verkligen fruktansvärt jobbigt! Det känns ju som en klump i halsen som svider riktigt riktigt ordentligt!
Ni har blivit lite fler läsare här inne den senaste tiden och jag har förstått att en hel del också är mammor/blivande mammor. Så: HAR NI NÅGRA TIPS PÅ VAD JAG KAN GÖRA FÖR ATT SLIPPA DETTA??

Tack till Er om Ni har det!

Inatt blev det film, när jag inte kunde somna!


Meet the Ronbinsons:
Handlar om den föräldrarlösa pojken Lewis. Han är väldigt uppfinningsrik och bestämmer sig en dag för att han ska uppfinna en maskin som kan få han att minnas hans mamma. Detta gör att han på ett sätt kommer till framtiden, och hem till, den minst sagt lite lustiga, familjen Ronbinson!
Jag är barnsligt förtjust i barnfilmer  och denna var absolut inget undantag! Jag tyckte den var himla bra t o m;)

Igår hade jag lite sammandragningar igen. Absolut inget som var farligt, men jag har inte haft det på ett par dagar så jag blev lite orolig. Men de gick över ganska fort och CTG (någon slags kurva de kollar Bebisens hjärtslag och sammandragningar på) visade ingenting. Det ser lite ljusare ut för oss, och vi slipper iallafall åka till Växjö om det händer något!

Idag kommer min moster med små och besöker mig! Så himla mysigt ska det bli! Så det ser jag fram emot. Innan dess ska jag försöka plugga lite historia. Det kan man ju tycka att det inte borde vara så svårt, men det behövs lite motivation ibland.

Nu är det dags för en lockande måltid med sjukhusmat. Blir ni lite avundsjuka nu?

Kram på Er!

 

Bild: FamilyLiving.se

Idag kom svärmor förbi med lite fika och tidningar. Family living var en utav de. Vilken bra tidning! Där hade de denna gången ett repotage om och hemma hos Linda Lindorff (Isacsson), och vilket hem! Precis i min smak och stil, så otroligt snyggt! Vill också! Se bara sovrummet här ovanför, så enkelt, inbjudande och varmt men absolut inte för mycket saker!. Jag, som älskar inredning så otroligt mycket, blev helt till mig av detta repotage! Detta kommer verkligen ligga under inspirationsmappen!
I övrigt gillar jag ju redan Linda Isacsson, så repotaget i sig var jätteroligt att läsa!

Nu kanske jag borde försöka sova lite... Så är denna dagen över och det blir snabbt nästa! Tiden går ganska fort, men det gör det inte enklare att vara här ändå! Niclas har så himla mycket att göra nu, särskilt när jag inte kan hjälpa till någonting. Det ska ju läggas golv, fixas stänkskydd, lister, sen ska han hjälpa mormor och morfar att flytta, sätta ihop barnvagnen så vi kan testa om vi är nöjda osv. OCH han vill ju givetvis hinna vara här med mig! Han är ju lika delaktig i detta som jag, bara på ett annat sätt. Detta är ju minst lika jobbigt för honom!
Du är så otroligt bra och underbar min älskling! Jag är så glad att jag åkte till Trummenäs förra midsommar och träffade DIG, världen underbaraste, där! Precis som mamma sa "Att åka till Trummenäs var det bästa Du (läs jag) gjort".

Godnatt på Er!

Detta var inte länge sedan. Lördagen, dagen, innan vi åkte in till sjukhuset!

Jag vill HEM!!!!!!!!!!!!!! Ikväll var extra jobbigt när Niclas åkte. Jag vill hem, mysa, kura in mig hos min underbara älskling, äta frukost, sova i vår nya säng, vakna upp med Niclas och bara vara lycklig!
Jag vill inte behöva vara här längre! Jag vill att allt ska vara bra, så att vi kan få njuta av denna tiden. Jag vill att Bebis ska komma i januari och att vi har hunnit iordning med allt åt den till dess. Så vi bara kan mysa, mata, byta blöjor och sova dåligt, i lugn och ro!
Jag vill verkligen inte vara här längre, utan någon att prata med på kvällarna. Jag hade inte ens behövt prata, jag hade kunnat inte prata också. Sällskap...

Men allra mest av allt saknar jag Niclas så otroligt mycket nu!

Ikväll är detta verkligen jobbigt! Ikväll är ingen bra kväll!

Godmorgon!
Kikar bara in  för att skriva av mig. På sjukhus har man väl sällan, eller aldrig, sin egen toalett. Så nyss skulle jag gå på toaletten. Då var det någon som duschade, det kan man ju inte hindra någon ifrån, men sen när den är färdig så är det blött på golvet och när jag lyfter på toalocket är det kiss på ringen och BAJSränder i toastolen!!!!!!!!!!! Det är så äckligt och jag avskyr sådant. Det är vidirga personer som lämnar det så!
Så jag, som inte får överanstränga mig eller röra på mig massa i onödan, börjar städa av, iaf sitsen, med vatten, lite mer vatten, torka av och ta desinfektionsmedel( älskar det!). Sen lägga lite papper innan jag själv sätter mig, för att kissa I toaletten, inte på.

När jag kommer in på gemensamma/offentliga toaletter och det är så, så kan jag förundras över hur otroligt respektlösa vissa människor är. För det är väl inte vidare snällt att lämna både det ena och andra efter sig, till någon annan som förmodligen inte riktigt ser tjusningen i dina behov? Jag utgår från att om en person (dessa personer tycks oftast vara killar, av någon lustig anledning) kissar på toaringen och inte fäller ner locket, också kan ha lite svårt att inse varför det finns handfat med tvål och vatten, i badrummet.(Jag tycker alltså det är respektlöst att inte tvätta händer heller)

Jag har haft många disskusioner med människor, främst killar, tjejer antingen förstår att man alltid tvättar sig om händerna, eller så erkänner de helt enkelt inte, om varför man ska tvätta sig om händer (Jag har aldrig fört någon konversation med någon angående mitt ovanstående problem, som att lämna behov efter sig i och på toan, då det är väl en egentlig självklarhet att man inte gör så?). Då har jag några gånger hört killar säga: Men jag har ju bara tagit PÅ snopp. Inte rört kisset!(Då kan man ju utgå från att dessa personer inte heller torkar sig) - Det är ju en verkligt bra förklaring på varför du inte behöver tvätta händerna efter ett toalettbesök. För alla andra, som ska ta i handtaget, bre smör med samma smörkniv, äta godis ur samma skål ser säkert dina juveler som lika trevliga som du själv, eller inte. Och bakterier har ju en förmåga av att röra på sig, de håller sig alltså inte på samma ställe.

Kort och gott:
- Kissa I toastolen, eller städa undan efter dig själv.
- Har du gjort no. 2, kolla en extra gång, de flesta toastolar ska vara vita innuti.
- Tvätta dig om händerna! Det är inte trevligt med juvelbakterier för alla andra
- Fäll gärna ner toalocket. Bara för det ser trevligare ut.

Hoppas ni inte satte frukostfralla i halsen och att ni förstår vad jag menar!

Ha en fortsatt trevlig dag!
Kram på Er!

Eftersom jag älskar film, har alltid gjort, var det ju otroligt uppskattat när Petra kom upp med en papperskasse med filmer. Såklart! Även när mamma hyrde film i fredags. OM det nu blir så att jag faktiskt får ligga här i sex veckor till, kommer det ju bli en del filmtittande, annars kommer det ju bli det när jag kommer hem. För att röra på mig i mängder, kommer jag inte kunna göra förens Bebis tittar ut. Vilket den inte SKA göra förrens i januari (Snälla lyssna på mamma nu!)

Prince of Persia:

Filmen i det hela är en äventyrsfilm, a la amerikans-läskig-kärleks-film i vissa lägen, men den är väldigt bra!
Jake Gyllenhall, eller Prins Dastan ,blir oskyldigt misstänkt för ett mord och jagas iväg med någon urtjusig prinsessa. På jakt efter bevis på att han är oskyldig jagas de genom öknen... och så är det magi hit och dit.
Alfred Molina spelar den där "roliga"-typen, som lättar upp stämningen i vareviga hollywoodproduktion, men eftersom jag gillar Alfred Molina, gillar jag även hans tröttsamt återkommande karaktär. Jag är svag för sådana här filmer, äventyr och magi, men har väldigt svårt för alla pinsamma kärleks-scener, ni vet säkert vad jag menar( det är ju egentligen bara att kika på vilken hollywoodfilm som helst), och därför var den lite jobbig att titta på i vissa lägen. MEN trots det var den så pass så jag skulle kunna se den igen för jag fastnade ändå för den, då Prinsessan kunde vara roligt kaxig, innan hon blev ett våp och för att jag ALDRIG tycks sluta vara nyfiken på "Hur kommer det egentligen gå?"- precis som att jag inte redan visste det.
Men: Se den!


I Love you man:


Filmen handlar om mäklaren Peter som ska gifta sig. Helt plötsligt kommer han att tänka på att han inte har några egentliga vänner. Så vem ska då bli hans "Best man" på bröllopet? För att hitta en vän, som passar för "uppdraget", ber han om hjälp. Hans bror hjälper honom, hans mamma ordnar "men-dates", hans flickväns vänner försöker, men allt fungerar väl, sådär.
På en utav Peters visningar hittar han killen Sidney och det klickar med en gång, kan man kanske säga...
Jag skrattade hysteriskt mycket. Mycket för att Peter är så otroligt tafatt i sina försöka att vara grabbig och han gör det på ett sådant...hmmm... rart sätt, om man kan uttrycka det så?

Jag kan absolut inte hålla mig från att lägga in någon scen:

Den är absolut sevärd och jag kan garantera att den kommer ge många skratt!

Idag är första dagen jag är själv på sjukhuset. Niclas är på jobbet, då det lugnat ner sig med Bebis och vi fick positiva besked på UL igår. Det är påväg åt rätt håll! Livmodertappen hade "vuxit" med hela 3 mm! Så denna veckan är fortsatt vila, då det fotfarande är stor risk OM Bebis kommer, sedan, utifrån vad nästa UL visar, kanske jag får gå upp och ta min egen mat och röra lite mer på mig. Hoppas hoppas hoppas! Det jag allra mest hoppas på är ju att den ska bli "normal"-stor så jag kan få komma hem och iallafall pyssla lite.
Jag vet att jag skulle lägga upp bilder på allt fint jag fick häromdagen, men jag har ett tag på mig och har ärligt inte orkat. Ni förstår mig säkert, och så viktiga är ju inte mina kläder. Eller?

Nu ska jag fortsätta surfa runt, så vi kan få lite julfint hemma. ( sa jag att jag älskar nätshopping?;) )

Kram på Er!
Ha en fin dag!

Den här videon är så otroligt rolig! Jag får ont i magen av den för jag skrattar så mycket!
Härligt när man skrattar så:)

Idag har vi haft finbesök här! När mamma och Niclas åkte in till stan, kom Petra, Henke och Charlie. Och det var såååå roligt med besök!!! Jag fick en HEL papperspåse med massa massa filmer, några böcker en STOR påse godis och korsordstidningar som de köpt med sig! Så himla snälla! Och att lilla Charlie var med var ju det största plusset:)
Sen kom mamma och Niclas med stora kanelbullar och kaffe. Och gissa om jag fick paket då?!! OM jag fick:)
Tre böcker, härlig lättsam läsning som jag VET är rolig! Jättefina mammakläder! En skjortklänning, en längre trikå tröja/klänning, leggings. Sen jättesöta små små små strumpor till Bebis, och en så himla liten och fin mössa. Detta är till mindre barn, men eftersom vi inte vet så vill mamma, blivande mormor, köpa något litet:)
Sist men inte minst hade min fantastiska och underbara pojkvän köpt ett par Reebook Easytone till mig!! De var såååååå fina och de ska jag använda massa sen så fort jag får börja träna och gå ut och gå osv:)
Det kommer nog behövas efter alla dessa veckor med sängläge och att jag knappt få röra mig.

Tack till Er ALLIHOP för att ni varit så himla underbara och för en sådan trevlig och mysig dag!

Imorgon ska jag visa Er de saker jag fått!

Nu får Ni ha en fortsatt bra kväll, ni missar väl inte Dansbandskampen??;)

Tänk att det är ETT helt år sedan snart som Pappa och The Playtones vann? Jag får sådana flashbacks när jag kollar på detta!


Detta är visst den enda bilden som jag har därifrån. De andra ligger på kameran utan sladd...

Jaja nu ska jag mysa med min Mr Fantastic. ( Niclas alltså:) )

...Eller just det! Denna veckan har bestått av likadana dagar... Men jag kan ju gilla fredagar ändå. Mamma kom hit med pizza till oss, så vi slapp sunkig sjukhusmat (som iofs är helt ok). Sen har hon hyrt film med. Fina mamma som fixar.



Just nu är Niclas uppe på BB och hälsar på en kompis som fick en son i morse. Grattis Anton och Linda! Så himla söt liten pojke ni fått! (Jag har fått se en bild då jag inte får åka upp och kika)
Det var lite roligt för vi tror vi hörde något lite i sömnen, och jag är ju 100% säker på att jag hörde en liten bebis skrika, så det var ju säkert han.

Idag har det inte hänt något. Jag har varit lite piggare. Hade några små sammandragningar, men inget som verkade vara farligt.
Jag tycker det dyker upp fler och fler som fått åka in i förtid till förlossningen, är ni fler som vill dela med Er av er historia?

Jag tycker det är så otroligt skönt med alla som skriver och verkligen bryr sig. Jag blir lugnare av att höra att detta hänt fler, även om jag inte önskar någon detta, och jag blir rörd av alla som skriver så stöttande och värmande till mig! Både sms och kommentarer här. Tack tack tack så mycket för att NI tar er tid och bryr er! Ni anar nog inte hur glad jag blir av det!

Nu får ni ha en fortsatt härlig fredagkväll!

Kram på Er!

Har precis fått reda på att, om inget händer, så kommer de förmodligen hålla mig kvar tills vecka 34, det är alltså sju veckor kvar. Jag är i vecka 27+5. Sen kanske jag får åka hem. Givetvis hade jag hoppats på att få åka hem tidigare, men sju veckor är värt det, bara Bebis stannar kvar i magen så länge som möjligt och mår bra!

Så mina dagar kommer vara ganska enformiga...Vila, tv, sova, äta, vila, tv, sova, äta...Jag får se till att det kommer hit bra böcker med.

Vi har ganska mycket att göra i lägenheten, men det får Niclas ta, och vi har tur om har personer i närheten som gärna hjälper oss. När jag väl kommer komma hem så hra jag bott på sjukhuset mer än vad jag bott i vårt hem. Det ska bli spännande att se hur det ser ut hemma när jag kommer dit.

Vagnen har kommit, Niclas kommer få ta bilder så jag får se den...

Som Ni säkert förstår har jag fullt upp nu och har inte tid att skriva mer...Tv:n kallar.
Kram på Er!

Rosa Bandet får 10 kr från försäkringsbolaget Chartis tack vare den här länken: http://www.cancerforsakring.se/?bannerId=1667 – Klicka och gör en skänk-länk du också!



Inte svårt och för en bra saks skull. Det tar inte mer än någon minut. Klicka in dig och gör en Skänk-länk du med!

Idag är det ungefär som igår. Man liksom ligger här i ett töcken och vet inte vad som ska hända. Jag kommer få stanna veckan ut och förmodligen nästa vecka med, men vi vet INGET! Vi ligger här och vet inte alls vad som ska hända. Vi får ta dag för dag, timma för timma, och det är väldigt påfrestande. Ena sekunden tänker man inte så mycket på var man är eller varför, medans nästa är full med oro om vad som kommer hända osv. Hur kunde det bli såhär? Varför blev det såhär?
Min kropp är så trött, den har ont, för jag ligger hela dagarna. Jag får fortfarande gå på toaletten, men det är allt. Jag ska inte sitta för långa stunder. Det tär på kroppen. Men när jag är uppe gör även det ganska ont i magen.
Ibland snurrar det till i huvudet och jag vet inte riktigt vad som händer. Man är liksom inte med, man är inte 100%. Man bara är...

Man försöker blicka framåt, men vad ska vi blicka mot? Hur länge kommer vi vara här? Kommer Bebis vilja titta ut alldeles för tidigt? Vill Bebis stanna kvar i magen ett tag till? Mår Bebis bra? Kommer Bebis må bra?

Just nu känner jag mig lite otillräcklig! Jag vill att min kropp ska klara av detta, för nu är vårt barn det viktigaste som finns. Det underbaraste som funnits sedan den dagen vi fick reda på att vi skulle bli föräldrar...

Idag har Bebis hållt igång hela dagen, sparkat på. Det är det bästa som finns, det fyller dagarna av kärlek. Vår Bebis sparkar och visar oss att den också är med! Vi är inte själva i detta och vi kommer klara detta, tillsammans! För även om det gärna får dröja innan vi träffar Bebis, så är vi en familj!

Idag känns det lite lugnare. Bebisen rör sig och hjärtat är som det ska, och jag har inte jättemycket sammandragningar. Nu är det VILA som gäller, får ju endast gå upp på toan och igår när vi skulle till UL så fick jag inte ens sitta i rullstol utan de rullade iväg med mig i sängen.
Det är så sköööönt att Niclas kan vara med. Han har varit med mig hela tiden, utom en timma igår när han var på jobbet. Sen fick jag ringa honom och berätta om sammandragningar och allt. Då kom han med en gång. Vilken tur att vi har varandra och jag är så lycklig att jag har det stöd i Niclas som jag har, min fina underbara pojkvän!!

Vad gör man när man är hemma och sjukskriven? Det kommer hyras filmer för fullt här kan jag tänka mig. Sedan önskar jag mig massa besök om dagarna, tyvärr kan jag inte bjuda på massa gott och hembakat;)

Vi är lite gladare idag, lite lugnare och det känns så himla skönt!

Kram på Er!

Detta är den absolut roligaste videon och låten jag hört/sett. Den är ju allvarligt gjord. Lyssna och njut;)

Vill först och främst tacka till Er som bryr er och tänker på oss! Det känns skönt att veta att ni finns och skönt att vtea att vi inte är ensama.
I morse hade jag sammandragningar med 2 - 3 minuters mellanrum, och det var fruktansvärt jobbigt. Jag fick Bricanyl och sedan har det inte varit något. Min livmodertapp har kortats av ytterligare, vilket inte är jättebra, då den var för kort redan igår. Men vi fick göra ett ultraljud, och Bebis följer kurvan jättebra och väger i nuläget 1111gr. Vi hoppas innerligt och önskar av hela våra hjärtan att den lägger på sig mer innan den kikar ut. Och att den inte kikar ut än, den får t o m komma på julafton bara inte än.

De har tagit infektionsprover, och satt in en liten slang i mig, utifall att sammadragningar kommer tillbaka så jag, istället för sprutor, kan få dropp. Skulle det bli så att det tyvärr inträffar så kanske det händer att de skickar oss till Växjö eller Lund. Där de har kapacitet att ta hand om så pass för tidigt födda barn. Jag hoppas vi slipper det.

Sen ska det komma in folk från neon-avdelningen och prata med oss om för tidigt födda barn.

Är det någon av Er där ute som varit med om samma sak, eller upplevt något liknande, som gått bra? Och vill ni dela med er av det så vora jag tacksam!

Hoppas ni har det bra!

Kram på er       

Idag är vi på sjukhuset. Jag har haft konstig magvärk och det visar sig att min livermodertapp har kortats av. För er som inte vet vad det innebär, så är det en start på förlossning. Det är inte jättefarligt, men det kan påverkas mer så jag är ordinerad vila. Nu ska jag ta kortisonsprutor, för lungmognaden. Snälla Ni håll tummarna för oss! Jag återkommer när jag kan...

Snälla älskade lilla Bebis, stanna kvar ett tag till i magen!

Jag tänkte att eftersom vi har köpt lägenhet, skaffar barn och allt det där så kammar vi hem ännu mer vuxenpoäng genom att köpa en frysbox att ha i förrådet. Så vi kan laga mat, baka och pajer för att frysa in, inför Bebis ankomst. Så slipper jag stressa med lunch osv till mig själv när jag kanske har mindre tid för sådant.


Så är det någon som har en liten nätt frysbox, som ändå rymmer en del, att rekomendera så säg till!

Idag var det en helt annan upplevelse att gå till barnmorskan, hon var informativ och rolig och trevlig! Jag och Niclas var helt chockade över detta! Jag var livrädd att det skulle bli ännu ett " Mmm (med mesig ton!) har ni några funderingar"- ett fjantigt leende och sedan lägga huvudet från högersidan till vänster och le lite lite fjantigare. Men det blev " Jaha mår Ni bra alla tre?" Sen information om amning osv.
Detta besöket blev helt annorlunda och det var första gånge jag tyckte det var riktigt roligt hos barnmorskan, detta trots glukosbelastning (som inte smakade allt för illa med citron i) och hunger.
Jag längtar till vi ska träffa barnmorskan nästa gång.

Haha detta är nog närmre två år sedan. Blond och ett riktigt yrväder var jag då!
Jag avskyr att kolla dessa bilder, då jag saknar mitt bloda hår otroligt mycket då;)
Som Hanna skrev, tänk vad allt kan ändras på en sekund. Jag blev brunett, kär och galen (det var jag ju iofs innan med) och gravid inom loppet av(mindre) än ett år. Men så otroligt lycklig jag är!
Niclas Du är så underbar!




Godkväll på Er!
Dagen slutade lite bättre än vad den började, men jag är väldigt nervös inför morgondagen då städarna kommer, för sista gången. Blir det inte BRA gör jag resten själv och begär avdrag på fakturan. Kanske borde de få betala telefonräkningar också, eftersom vi fått ringa som galningar... Hmm... Vi får se hur detta slutar denna veckan. För tillslut blir det ändå bra.

Igår var jag ute på skolan första gången och fick genomgång av min Historiakurs, så nu är det dags att ta tag i första uppgiften, sen blir det mat med svärföräldrarna. Sen ska jag faktiskt trycka i mig chips och mackor ikväll, för imorgon är det glukosbelastning...Hur ska det gå;)?

Kram på Er och ha en kanonkväll!

Idag är ingen bra dag alls, ska jag tala om. Nu har vi inte bott hemma på en vecka, för det har varit så otroligt slarvigt städat och då har de ändå varit där i TVÅ dagar. Nu svarar inte ens han som vi har haft kontakt med och han ringer inte heller upp, fast vi lämnat meddelande osv. Varför tog de inte det ordentligt med en gång? Det är fortfarande damm uppe på garderober, golven är verkligen inte ordentligt tagna och igår hade de tagit endast på badkarskanten, men inte i?!! Tar man inte hela badrummet om man är där inne?

Godmorgon godmorgon!
Igår blev vi serverade laxplanka med duchesse och jättegod portvinsås. Jag tror svärföräldrarna försöker hålla oss kvar;) Sedan var det dags för film, som blev The Blind Side, med bl a Sandra Bullock. Helt ok film. Jag tycker att amreikanerna blåser upp sådana, verklighetsbaserade, filmer lite ibland. Den har vunnit massa priser, och den är bra , absolut! Men så bra? Nja.
Det som är fint är väl själva historien som filmen grundar sig på och att man blir rörd att det finns människor som bryr sig så mycket om sina medmänniskor!



Igår var vi även hemma i lägenheten, packade ner alla våra kläder, sängkläder, handdukar, soffklädsel i svarta sopsäckar. Idag ska det nämligen tvättas och städas hemma hos oss. Är väldigt spänd på resultatet! Är lite skeptisk till att ha samma firma över igen, men kommer gå över lägenheten milimeternoggrant när jag kommer hem senare.

Nu kan jag inte fortsätta här längre, hoppas ni får en fin dag! Håll tummarna för oss och lägenheten!

Eftersom vi fortfarande inte varit hemma i lägenheten blir det inga bilder idag heller. Kanske kan jag ta mig in där imorgon och hämte min sladd till kameran. Vi får väl se, kanske t o m lägenheten kommer vara bebolig imorgon? Men det har jag svårt att tro. Jag kan tänka mig att företaget ( som jag väntar med att "hänga ut" tills vi vet hur de kommer hantera detta) kommer motarbeta lite.
Jag blir mer och mer irriterad och ledsen när jag tänker på detta, men det är ju såklart väldigt svårt att släppa.

Jag undrar lite varför de skickar en äkta klåpare till lägenheten för att inspektera? Som påstår att slipdamm sprider sig så även om man har stängd dörr... Eller hur? Pucko! Varför inte bara ta sitt ansvar som företag, skicka dit någon som kan stå tills vars för detta och säga: Ja detta var inte bra, detta måste vi lösa. Istället för att försöka lura kunder och få de att tra att det brukar bli så, "ibland och ibland blir det inte så". Vad gör de, de gånger det inte blir så då? Varför gjorde de inte på det sättet denna gången? Och varför plastade de inte om det nu visste ( som man borde göra som proffisionell arbetsman) att det kan och faktiskt brukar bli så?

Jaja, efter Arsenalmatchen ska jag och Niclas ut och prommenera. Då kanske jag kan lugna ner mig lite. Sen är det söndagsmys med svärföräldrar och "Starke man"... Såg ett avsnitt av det förra veckan ( SVT World) så vi tänkte att vi kunde ge det en chans:)

Som vanligt, hoppas jag att Er söndag är helt kanon! För vilket helt fantastikst underbart höstväder det har varit idag! Frisk luft i lungorna ch jag har redan varit ute och prommat två gånger idag.

Försökte mig på att mmsblogga imorse. Två bilder, men det verkar inte fungera. Lite irriterande! Blogg är inte särskilt bra...

Tog inte så lång tid innan nästa uppdatering. Men jag bara måste!... Jag vet att de flesta redan sett denna fantastiska begåvning! Precis första tonerna han tar är sååååå sjukt bra!! Sånt djup i rösten! Finns det en röst jag skulle vilja ha, är det denna:

Hej alla vänner! Vad roligt att se att folk fortfarande har hållt bloggen i liv;) Vi har haft det jättebra, varmt och skönt, men jag hare som vanligt hållt mig i skuggan, med en liten tröja över magen. Jag blev aldrig sjuk, så det var ett strot plus. Maten var dock inte alls speciellt god, så den var inte så svår att hålla sig undan ifrån.