Vi har en envis liten plutt i magen. Jag visste att det skulle bli såhär. Jag tänkte, när jag låg på sjukhuset, att "bara för att de stoppar i mig massa Bricanyl nu, så kommer väl Bebis komma jättesent!!!" Och se, två dagar över tiden, snart inne på tre. Jag har klättrat upp och ner på en liten stege, hängt gardiner, "indianat", burit varukorgen på ICA och kassarna en bit påväg hem(folk undrade nog varför Niclas lät in gravida anka ta kassarna, haha), gått upp och ner några extra gånger i trapporna.
Givetvis glömde jag ingefäran i affären. Så imorgon kanske jag indianar mig dit och handlar det, sen fick jag även tips om ricinolja?

Ja herregud, så fort jag får en sammandragning, njuter jag. Jag har blivit en utav de, masochisterna. Jag försöker få den att kännas så mycket som möjligt så att det verkliegn är en riktig sammandragning, för tänk om jag bara inbillar mig?


Man blir lite konstig av att vara gravid, uppenbarligen.

Nu ska jag hoppa i sängen. Bokstavligt talat!

Godnatt