När man som blivande föräldrar har släppt den där chocken, som förmodligen är ganska oundviklig, börjar ju tankarna om hur, vad , om, när att snurra.

För mig är det oförståligt hur man kan se sina barn som endast barn. Hur föräldrar kan prata över huvudet på sina barn, precis som de, barnen, vore dumma i huvudet? Hur man som föräldrer kan tycka att barnen ska förstå "varför" de inte får göra vissa saker, utan en förklaring? "Nej, du får inte springa över vägen!!!"- Men inte ge någon förklaring, precis som barnet inte skulle kunna hantera sanningen? Är inte det att se ner på sina egna barn?

Det är upp till var och en av alla föräldrar att uppfostra sina egna barn, att hitta egna vägar till hur man ska fungera som familj, men VI kommer stenhårt jobba för att det ska vara en varm och mänsklig familj vi lever i. Våra barn är människor och individer. Jag vill att våra barn ska lära sig leva, vara självsäkra och trygga människor som kan ta för sig av livet, och även veta varför.

Min syn på en fungerande och välmående familj är en som aldrig ser sina barn som "problem", gör man det blir även barnen ett problem för omgivningen. Tyvärr finns det alldeles för många föräldrar som tappar orken att bry sig. Jag tror det är livsviktigt att ha rutiner, vara konsekvent och att prata med sina barn! Om jag pratar med mina barn istället för om mina barn tror jag vi har mer utbyte av varandra. Då tappar jag heller inte orken.

Nu menar inte jag att det är en dans på rosor, att jag kommer vara en pigg mamma med tusen bollar i luften, men jag kommer ha kvar orken att se mina barn som dem de faktiskt är! Som sagt, inte "bara" som barn!
Jag är inte perfekt och jag vet att jag kommer göra många många misstag och undra varför jag inte gjorde på det andra sättet istället. Men i slutänden ska både jag och Niclas kunna gå ut med huvudet högt och veta att våra barn alltid fått vara egna, trygga och ha självkänsla!

Jag har läst litegrann av Jesper Juul, som menar att det bästa man kan vara som förälder är sig själv! Så självklart! Jag kommer bli mamma, men jag kommer fortfarande vara Josefine, med mina egna tankar och åsikter. Jag tänker aldrig dölja för mina barn att även jag är en egen individ, precis lika lite som jag kommer frånta de deras rätt att vara det!


Mina stora idoler är min moster och hennes man. De har mina tre små FANTASTISKA kusiner, Stella ( 5 år i januari-11), Vega( fyllde 3 år i juni), Edit (blev 1 år i april). Där kan vi prata tre små underbara, trygga och härliga individer! Egna personer, som aldrig blivit nekade att vara det! Åh vad jag blir stolt när jag tänker på de!!!







lite Jesper Juul: Länk