Jag är inte riktigt säker, men jag tror att bebis rör sig massa i magen. Det skuttar lite ibland. Jag är helt oförberedd på detta, eftersom de på UL sa att det kunde dröja ett par veckor, minst, till jag skulle känna något.

Men jag tror minsann att vår älskade lilla bebis dansar loss ganska rejält där inne just nu!

Men vad vet jag?

Jag ringde nyss 11-77, för jag har kännt ett tryck nere vid...ja livmodern kan jag tänka mig ( så sa jag till de). -Mmm, får jag som svar.
Jag- Ja så jag undrar om det kan vara något farligt? Eller är det vanlligt. Bebis är ju inte så stor utan bara 12 cm. ( Hur mkt kan det trycka på egentligen?)
Christina(Riktigt typig och otrevlig)- Har du ont?
Jag- Ja, det trycker
Chr- Att ha ont är inte samma som att det trycker.
Jag- Nej, det trycker så jag har ont.
Chr- Ja ok, jag kan inte svara på om det är farligt. Så blir det värre får du åka in till akuten, annars får du höra av dig till MVC imorgon.
Jag- Men du vet inte om det är vanligt att det känns så eller om det kan vara något farligt?
Chr- Nej man kan ju alltså inte sitta och säga sådant på telefonen. Det finns ju inte i denna värld (??!!!)
Jag- Ursäkta?
Chr- Sådant kan man ju inte sitta och säga på telefon...
Jag- Nej, fast man ringer ju er för att man är orolig och vill ha svar på OM det kan vara något farligt eller om det är helt normalt.

Nu är jag så himla arg och ledsen. Får man vara så otrevlig och dum i huvudet när någon ringer om hjälp.
Det hon borde ha sagt är att det är himla svårt att svara på om det är något, ibland kan man känna tryck och få ont och vissa känner inget sådant. Men man ska åka in om man är osäker.
Men vad är detta för opoffesionellt sätt att behandla någon? När man är gravid, framförallt, är man ju orolig för allt. Iallafall jag, och jag vet att många är det med mig. Skulle jag fått ett utslag på öronsnibben hade jag misstänkt att något var fel.
Vilken riktig idiot hon var, tycker jag!
Känner mig riktigt irriterad nu och funderar på att ringa upp 11-77 igen, för att säga åt de att man inte gör så!

Undra om det är vanligt att bli såhär trött denna perioden på graviditeten? Jag var väldigt trött de första tre månaderna ungefär, sådär så jag endast kunne jobba. Sen var jag tvungen att sova.
Nu börjar jag känna likadant. Men det får jag ta igen någon annan gång, nu ska tvättas, rensas och packas!
Hoppas mamma kommer in sen och håller mig sällskap.

Vilken upplevelse att få se Bebis ligga där inne!! Den låg lite konstigt, så BM kunde inte mäta först. Så BM försökt buffa på Bebis så den skulle flytta på sig, men envis var den. Bebis låg så braa där inne, och så ville den minsann ligga! Tillslut, efter en stunds buffande, vaknade lilla Bebis och började sprattla och sparka. Jag var så lycklig när jag såg det! Så fantastiskt och fint! Jag var så lycklig och tårarna bara rann!

Vi fick se hjärtat slå... Så litet litet!  Sen fick vi se en fot. En alldeles perfekt fot, precis som ett riktigt avtryck! Den var så fin. Den vackraste lilla fot jag någonsin sett!
När vi fick se hjärtat slå kändes det så tryggt! Äntligen, jag vet att Bebis har det bra där inne! Då släppte nervositeten, jag skrattade och grät om vartannat. BM hade svårt att få bra bild eftersom jag skumpade så mycket!

Denna upplevelsen är något som inte går att beskriva! Den är helt fantastisk och jag skulle kunna göra det här igen, nu! Helt plötsligt blev det en riktig Bebis, en som man inte bara pratade om, utan en som vi faktiskt sett! Vi har för första gången konektat med vårt barn! Nu tillåter jag mig själv att längta ännu mer till januari! Då kommer det komma en person till oss. En underbar liten vacker, fin och fantastisk människa. Jag våga undra hur den kommer vara, bete sig, hur kommer den se ut, vilka egenskaper kommer den ha, vem kommer den vara lik på det ena och andra sättet?

Nu äntligen kan jag acceptera och förstå detta!
Jag är gravid!
Vi ska ha barn! Och jag kunde inte vara lyckligare!

Idag är vi nervösa... Väldigt nervösa!! Snälla snälla snälla må bra där inne!

De sensate dagarna har jag mest gått och varit irriterad. Jag skyller på hormonerna, faktiskt. Plus att jag har varit/är sjuk. Jättespännande eftersom vi skulle ha börjat renovera. Men det har Niclas och hans pappa gjort, eller ja börjat med. Jätteduktigt och jätteskönt att vi får hjälp!

Idag är jag på lite bättre humör. Men tycker fortfarande inte att det är särskilt roligt att sitta hemma. Löngtar så himla mycket tills på tisdag! Två dagar kvar! Då ska vi på ultraljud! Jag är lite rädd också, tänk om tänk om, snurrar tankarna! Men allt måste vara bra! Snälla snälla låt allt vara bra!
Men jag tror på oss! Jag tror på att Bebis faktiskt har det bra där inne. Fast just nu är han/hon nog mest uttråkad." Det händer ju inget. Mamma är sjuk och pappa håller oss inte sällskap, mamma kollar bara på massa trista actionfilmer" Så tänker bebis nog;)

Nehep nu återgår jag till mitt kurerande och filmtittande!

Jag hittar INGA INGA INGA mammabyxor som passar mig. Min mage börjar bli så stor att jag inte längre kan ha mina vanliga jeans, men varenda mammaplagg är ju för STORT!!! Jag vill inte ha jeans som sitter slappt och det ser ut som man har en JÄVLA hängrumpa! Jag vill ha slimmade jeans som jag kan ha till stövlar när hösten kommer! Jag vill känna mig FIN i mina kläder.
Bara för att man är gravid slutar man väl inte bry sig om hur man ser ut, som många verkar tro. " Du växer i dom", "Så är det när man är gravid", " Det är värt det"...Jättetröstande kommentarer! Verkligen.
Att jag skulle växa i byxorna är inte jättetroligt, inte över benen iaf, och skulle det nu vara så blir jag ännu mer förbannad.
Så är det när man är gravid- Nej tack! Utgå inte från dig och din EGNA graviditet! Detta är MIN EGNA graviditet och jag vill gärna behålla den för mig själv.
" Det är värt det"- Ja det är klart! Men blev du ful när du fick barn? Och på fullaste allvar tyckte att det var ok, bara för att du blev stor??

OOOHHHH vad ARG jag är! Jag vill inte ha det såhär.
Ett annat "tips" jag avskyr: Leggings och tunika...Det är jättemodernt nu!- Jaha! Tack för modelektionen, men om jag nu hade velat BO i leggings och tunika hade jag gjort det och alltså inte intresserat mig av att leta lagom stora mammajeans.

JAG VILL HA SNYGGA SMALA MAMMA-STUPRÖRS-JEANS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! NU!!!!!!!!!!! Jag skiter i om jag behöver ha större jeans senare. NU NU NU vill jag ha SNYGGA mammajeans!

Japp...Såhär arg blir jag för jämnan nu! Alla verkar förvänta sig en massa gull-lull bara för att vi väntar barn. TRO MIG, jag är såååå stolt över mina fina mage och vår lilla Bebis som är där inne. Den sprattlar och kissar där inne nu. Mysigt!- Det tycker jag faktiskt. Jag älskar Bebis så mycket så den kan få kissa var den vill.
Men...Det är även jobbigt att vara i denna situationen. En massa saker händer, som jag inte kan kontrollera. Jag blir arg och ledsen för massa små saker. Och det här med mammakläderna tar knäcken på mig. Det är verkligen riktigt jobbigt att inte ha några passande kläder. Jag är för smal för att vara fet, och för fet för att vara smal!

Är det någon som vet var jag kan hitta mammajeans/byxor i stlr XS, tumstrl 25/26 eller strl 32/34, TACK om ni talar om det för mig!