Då var det gjort.

Jag blir utskriven, men ska komma in nästa vecka för en ny koll. De fick inget riktigt bra mått idag. Det varierade, väldigt mycket kan man säga.
Snart är det hemdags! Denna helgen ska bli väldigt lugn...Kolla film och äta strunt!


Jag har en bulle på min mage

Det är så konstigt när jag tittar mig i spegeln, och magen är jättestor!! Jag kommer inte ens ihåg hur jag såg ut utan magen. Men jag vet att jag var ganska liten, men minns verkligen inte hur jag såg ut med mina "vanliga" kläder.
Är det inte konstigt, vad snabbt man glömmer och hur snabbt saker och ting kan ändras?


Utan bulle i Bulgarien


Med liten bulle, i somras. Nästan exakt 3 år efter (- 20 dagar, dagarna faktiskt)

Lite mer info

Det är många som undrar massa massa massa om vårt "tillstånd", först vill jag börja med att tacka alla som bryr sig så himla mycket! Det värmer massa!
För det andra kanske det är dags för lite mer ingående info ang detta. Många fråga om jag mår bra, när jag får komma hem och vad det egentligen är som har hänt. Det är jättefint av alla att bry sig, men jag orkar inte skriva det på vare sig facebook eller sms jämt och ständigt, folk får bli hur irriterade som helst om jag inte svarar, men jag har helt enkelt annat att tänka på och bry mig om och prioritera just nu. Så därför:

10/10, söndag morgon fick jag en väldigt obehaglig känsla i kroppen. Jag har haft ont i magen till och från, men avfärdat det som "normalt" under graviditeten. Det växer ju så det knakar där inne i magen, så det är ju inte konstigt att man har ont. Vi åker in till sjukhuset ca 6 på morgonen och får göra lite olika undersökningar. Tillslut får vi göra ett UL (ultraljud) som visar att min livmodertapp kortats av ganska rejält, för att vara så tidigt i graviditeten.
Detta kom som en chock, då jag trodde att vi skulle få åka hem efter jag fått höra att allt var bra och att jag absolut inte behövde fortsätta att oroa mig. Jag hade alltså väldigt fel. Jag får sängläge och Bricanyl- (värkavstannande) och Kortisonsprutor (för Bebis lungutveckling). Jag var då i vecka 27+1



(Livmoderhalstappen= Tänk Er livmodern som en ballong. Den lilla flärpen man blåser upp ballongen i, är tappen. Den ska normalt vara 30 - 40 mm, min var 24 mm, alltså väldigt kort för att vara så tidigt i graviditeten. )

Vi får reda på att jag kommer vara sjukskriven minst 2 veckor. MINST! Jag får stränga order om att ligga ner mest, jag får gå upp på toaletten, det är allt.
Jag och Niclas sover över på sjukhuset, såklart, dagen efter så får Niclas gå till jobbet. Jag lovar såklart att ringa om det händer något.
Efter någon timma börjar jag få värkar, för er som inte vet vad det är så är det alltså något man har under förlossningen. INTE i v. 27+2. Värkarna är täta och kommer med 2 - 3 minuters mellanrum och det är väldigt jobbigt. Inte för att det gör ont, utan för innuti mig ligger ett litet barn, som inte är redo för världen än. De har alltså inte ens utrustning i Karlskrona för att kunna ta hand om så pass förtidigt födda barn. Hade det blivit någon födsel hade vi illa kvickt blivit skickade till Växjö.
Jag får mer Bricanyl (jag har otrolig fobi mot sprutor), Niclas har redan kommit från jobbet och håller mig i handen. Hans händer är förövrigt mosade nu!
Värkarna stannar av, tack GODE GUD!! Det är dags att kolla så Bebis mår bra och följer kurvan där inne i magen. De rullar mig till UL i sängen, jag får alltså inte ens sitta i rullstol längre. Bebisen är perfekt, följer kurvan precis som den ska och jag lovar att detta är det bästa beskedet jag fått! Vår lilla älskling mår bra där inne! Det är alltså bara min kropp som inte klarat av all stress och press som varit kring oss de senaste månaderna.
Tyvärr visar det sig också att livmodertappen kortats av ännu mer, nu är den mellan 16 - 18 mm. Alltså väldigt kort! Om den blir 15 mm räknar de alltid med förtidig förlossning och det är ju, som sagt, inte så bra!

Någon gång i denna vevan får vi prata med neonatalavdelningen (avdelning för förtidigt födda barn). Vi får information om vad som händer med oss om det blir en för tidig födesl och hur detta kan påverka barnet.
Föds den innan 29 fulla veckor (man ska alltså vara inne i vecka 30) så är det en stor risk för bebisen.
Det är stor risk även nu, efter 29 fulla veckor gått, men chanserna är betydligt större!
Detta är givetvis inga roliga besked. De som har barn kan väl förstå, men det är nog inte så lätt när man inte har barn. Hur pass allvarligt detta faktiskt är! Psykist är/har detta varit en otroligt jobbig upplevelse, för både mig och Niclas. Först och främst att få chockbesked, men innan man smält exakt vad som hänt börjar man tänka på allt runt omkring. Allt som skulle göras innan Bebis kom, som kanske nu inte hinns med osv osv.



Vi får också reda på att jag antagligen inte kommer få komma hem innan vecka 34, då slutar man försöka stoppa en för tidig födsel, då det inte är lika kritiskt längre.
Nu är det ju inte så att bara för att jag får komma hem för den sakens skull kommer få anstränga mig eller röra på mig massa. Det kankse man får göra först vecka 37, alltså tre veckor innan BeräknadFödsel.

Vad vissa inte tycks förstå är alltså hur pass allvarligt detta faktisk är. Nu hoppas jag ni slipper undra. För allvarligt är det, men vi vet inte heller mer.


Jag, vi båda, är så tacksamma för alla som ställer upp. Det hoppas jag ni förstår! Det är jätteskönt att ha Er där! Det är många jag har kunnat prata med, skriva till som varit med om liknande, eller bara förstår väldigt väldigt bra! Särsilt via bloggen har jag hittat personer, som faktiskt betyder mer just nu, än vad de säkert kan tro! Cissi, Malin och fler där till! Det känns väldigt skönt!

Nu hoppas jag att många fått lite mer klarthet i hur läget faktiskt är:

"Hur mår du?"- Jag mår inte särskilt bra! Vår Bebis riskerar att födas alldeles för tidigt, det är inte så roligt! Däremot så mår Bebis bra! Det är det som spelar roll.

"När får du komma hem?"- Jag har ingen aning. När läget är under kontroll kanske... Så länge Bebis mår bra, spelar det ingen som helst roll när jag får komma hem eller inte. Även om det är väldigt jobbigt att ligga här och inte vara hemma.



Men jag har faktisk lite Glada nyheter idag:
Livmoderhalsen är nu 23 mm, den har vuxit ut ca 3 mm sedan senaste kollen. Detta bådar alltså gott! Och idag är första gången jag har fått gå upp och ta mat själv! Det är ett stort framsteg för oss!


Lite Spanien och Bricanyl


Första dagen i Spanien, jag och Niclas var ute på lite prommenad.


Min fina fina älskling


Detta var precis innan stranden låg, den var fruktansvärt skräpig, men havet var sååå fint!



Här har vi en liten del av stranden, vattnet var väääldigt varmt, men badkruka som jag är så var ca 27 grader inte tillräckligt för att bada speciellt mycket. Jag satt mest i skuggan och läste, inte akks roligt för magen, eller mig, att sitta i solen!

Hej hej!!
Idag är ingen lätt dag. Imorde vid 6 tiden vaknade jag och hade världens "mens"-värk. Så otroligt ont i både mage och rygg, och även lite sammandragningar. Så de kopplade in en CTG-kurva och så frågade jag om jag borde ringa Niclas? Ja det vore bäst. Då blev jag livrädd, då jag vet att man har ungefär som stark mensvärk vid start på en förlossning, det plus sammandragningar. Så när jag ringde Niclas så storgrät jag! Så han ringde taxi och kom strax därefter.
Så idag har jag fått ännu en spruta med Bricanyl, jag är inte lika spruträdd längre. Men detta är verkligen inte roligt! Vi får heller inget veta, då de inte gör något ultraljud på mig fast jag bett om det. Jag har alltså ingen aning om något. Men jag får inte vara uppe och gå som jag blivit lovad, såklart. Tillbaka på ruta ett...

Nu kan inte jag sitta och skriva mer, då jag får ont. Så nu är det en fortsättning på myshelg;)

Hoppas Ni har en bra söndagkväll!

Halsbränna

Ja lider av halsbränna! Det är verkligen fruktansvärt jobbigt! Det känns ju som en klump i halsen som svider riktigt riktigt ordentligt!
Ni har blivit lite fler läsare här inne den senaste tiden och jag har förstått att en hel del också är mammor/blivande mammor. Så: HAR NI NÅGRA TIPS PÅ VAD JAG KAN GÖRA FÖR ATT SLIPPA DETTA??

Tack till Er om Ni har det!

Thank God It's Friday...

...Eller just det! Denna veckan har bestått av likadana dagar... Men jag kan ju gilla fredagar ändå. Mamma kom hit med pizza till oss, så vi slapp sunkig sjukhusmat (som iofs är helt ok). Sen har hon hyrt film med. Fina mamma som fixar.



Just nu är Niclas uppe på BB och hälsar på en kompis som fick en son i morse. Grattis Anton och Linda! Så himla söt liten pojke ni fått! (Jag har fått se en bild då jag inte får åka upp och kika)
Det var lite roligt för vi tror vi hörde något lite i sömnen, och jag är ju 100% säker på att jag hörde en liten bebis skrika, så det var ju säkert han.

Idag har det inte hänt något. Jag har varit lite piggare. Hade några små sammandragningar, men inget som verkade vara farligt.
Jag tycker det dyker upp fler och fler som fått åka in i förtid till förlossningen, är ni fler som vill dela med Er av er historia?

Jag tycker det är så otroligt skönt med alla som skriver och verkligen bryr sig. Jag blir lugnare av att höra att detta hänt fler, även om jag inte önskar någon detta, och jag blir rörd av alla som skriver så stöttande och värmande till mig! Både sms och kommentarer här. Tack tack tack så mycket för att NI tar er tid och bryr er! Ni anar nog inte hur glad jag blir av det!

Nu får ni ha en fortsatt härlig fredagkväll!

Kram på Er!


7 veckor

Har precis fått reda på att, om inget händer, så kommer de förmodligen hålla mig kvar tills vecka 34, det är alltså sju veckor kvar. Jag är i vecka 27+5. Sen kanske jag får åka hem. Givetvis hade jag hoppats på att få åka hem tidigare, men sju veckor är värt det, bara Bebis stannar kvar i magen så länge som möjligt och mår bra!

Så mina dagar kommer vara ganska enformiga...Vila, tv, sova, äta, vila, tv, sova, äta...Jag får se till att det kommer hit bra böcker med.

Vi har ganska mycket att göra i lägenheten, men det får Niclas ta, och vi har tur om har personer i närheten som gärna hjälper oss. När jag väl kommer komma hem så hra jag bott på sjukhuset mer än vad jag bott i vårt hem. Det ska bli spännande att se hur det ser ut hemma när jag kommer dit.

Vagnen har kommit, Niclas kommer få ta bilder så jag får se den...

Som Ni säkert förstår har jag fullt upp nu och har inte tid att skriva mer...Tv:n kallar.
Kram på Er!


??

Idag är det ungefär som igår. Man liksom ligger här i ett töcken och vet inte vad som ska hända. Jag kommer få stanna veckan ut och förmodligen nästa vecka med, men vi vet INGET! Vi ligger här och vet inte alls vad som ska hända. Vi får ta dag för dag, timma för timma, och det är väldigt påfrestande. Ena sekunden tänker man inte så mycket på var man är eller varför, medans nästa är full med oro om vad som kommer hända osv. Hur kunde det bli såhär? Varför blev det såhär?
Min kropp är så trött, den har ont, för jag ligger hela dagarna. Jag får fortfarande gå på toaletten, men det är allt. Jag ska inte sitta för långa stunder. Det tär på kroppen. Men när jag är uppe gör även det ganska ont i magen.
Ibland snurrar det till i huvudet och jag vet inte riktigt vad som händer. Man är liksom inte med, man är inte 100%. Man bara är...

Man försöker blicka framåt, men vad ska vi blicka mot? Hur länge kommer vi vara här? Kommer Bebis vilja titta ut alldeles för tidigt? Vill Bebis stanna kvar i magen ett tag till? Mår Bebis bra? Kommer Bebis må bra?

Just nu känner jag mig lite otillräcklig! Jag vill att min kropp ska klara av detta, för nu är vårt barn det viktigaste som finns. Det underbaraste som funnits sedan den dagen vi fick reda på att vi skulle bli föräldrar...

Idag har Bebis hållt igång hela dagen, sparkat på. Det är det bästa som finns, det fyller dagarna av kärlek. Vår Bebis sparkar och visar oss att den också är med! Vi är inte själva i detta och vi kommer klara detta, tillsammans! För även om det gärna får dröja innan vi träffar Bebis, så är vi en familj!

Idag

Idag känns det lite lugnare. Bebisen rör sig och hjärtat är som det ska, och jag har inte jättemycket sammandragningar. Nu är det VILA som gäller, får ju endast gå upp på toan och igår när vi skulle till UL så fick jag inte ens sitta i rullstol utan de rullade iväg med mig i sängen.
Det är så sköööönt att Niclas kan vara med. Han har varit med mig hela tiden, utom en timma igår när han var på jobbet. Sen fick jag ringa honom och berätta om sammandragningar och allt. Då kom han med en gång. Vilken tur att vi har varandra och jag är så lycklig att jag har det stöd i Niclas som jag har, min fina underbara pojkvän!!

Vad gör man när man är hemma och sjukskriven? Det kommer hyras filmer för fullt här kan jag tänka mig. Sedan önskar jag mig massa besök om dagarna, tyvärr kan jag inte bjuda på massa gott och hembakat;)

Vi är lite gladare idag, lite lugnare och det känns så himla skönt!

Kram på Er!


Vill börja med

Vill först och främst tacka till Er som bryr er och tänker på oss! Det känns skönt att veta att ni finns och skönt att vtea att vi inte är ensama.
I morse hade jag sammandragningar med 2 - 3 minuters mellanrum, och det var fruktansvärt jobbigt. Jag fick Bricanyl och sedan har det inte varit något. Min livmodertapp har kortats av ytterligare, vilket inte är jättebra, då den var för kort redan igår. Men vi fick göra ett ultraljud, och Bebis följer kurvan jättebra och väger i nuläget 1111gr. Vi hoppas innerligt och önskar av hela våra hjärtan att den lägger på sig mer innan den kikar ut. Och att den inte kikar ut än, den får t o m komma på julafton bara inte än.

De har tagit infektionsprover, och satt in en liten slang i mig, utifall att sammadragningar kommer tillbaka så jag, istället för sprutor, kan få dropp. Skulle det bli så att det tyvärr inträffar så kanske det händer att de skickar oss till Växjö eller Lund. Där de har kapacitet att ta hand om så pass för tidigt födda barn. Jag hoppas vi slipper det.

Sen ska det komma in folk från neon-avdelningen och prata med oss om för tidigt födda barn.

Är det någon av Er där ute som varit med om samma sak, eller upplevt något liknande, som gått bra? Och vill ni dela med er av det så vora jag tacksam!

Hoppas ni har det bra!

Kram på er       


Sjukhuset

Idag är vi på sjukhuset. Jag har haft konstig magvärk och det visar sig att min livermodertapp har kortats av. För er som inte vet vad det innebär, så är det en start på förlossning. Det är inte jättefarligt, men det kan påverkas mer så jag är ordinerad vila. Nu ska jag ta kortisonsprutor, för lungmognaden. Snälla Ni håll tummarna för oss! Jag återkommer när jag kan...

Snälla älskade lilla Bebis, stanna kvar ett tag till i magen!

Ny barnmorska

Idag var det en helt annan upplevelse att gå till barnmorskan, hon var informativ och rolig och trevlig! Jag och Niclas var helt chockade över detta! Jag var livrädd att det skulle bli ännu ett " Mmm (med mesig ton!) har ni några funderingar"- ett fjantigt leende och sedan lägga huvudet från högersidan till vänster och le lite lite fjantigare. Men det blev " Jaha mår Ni bra alla tre?" Sen information om amning osv.
Detta besöket blev helt annorlunda och det var första gånge jag tyckte det var riktigt roligt hos barnmorskan, detta trots glukosbelastning (som inte smakade allt för illa med citron i) och hunger.
Jag längtar till vi ska träffa barnmorskan nästa gång.


Trött mama

Jag är en trött mama nu! Idag var det dags att ta blodprov, vilket jag ALDRIG varit särskilt förtjust i! Spänner hela min kropp trots att jag försöker slappna av. Men jag börjar hyperventliera, gråta och kan liksom inte alls bara ligga där och inte känna något. Jag önskar jag kunde, men jag mår riktigt dåligt och illa av sprutor. Jag känner det som att jag ska svimma osv, så min fina sminkning är nu förstörd, men tillslut fick de iaf ut lite blod som kan analyseras...

Men, hjärtat på vår älskade lilla bebis slår som det ska och låter helt fantastiskt. Så himla häftigt var det att fåhöra det och när den rörde sig lät det jätteroligt! Så himla fint är det!!


Att älska någon

Kärlek är ett så otroligt stort ord! Det innefattar så mycket och går ju egentligen inte att beskriva.
När man väntar barn, så väntar något av det största som kan hända i livet!
Jag älskar barnet i min mage otroligt högt, redan nu. Men jag vet också att det är en kärlek som måste få växa fram och bli bara vår alldeles egna kärlek. Min och Bebis! Men att älska någon så här högt och ständigt känna att man är ett är så himla fantastiskt! Snart väntar ett helt nytt möte och en helt ny känning! Vi ska lära känna en ny person som egentligen redan är med hela tiden! Vi ska få vara med om en persons utveckling och alla steg här i livet. Alla med- och motgångar. Jag och Niclas ska bli en liten människas första trygghet och förebilder här i livet. Och det gör mig alldeles tårögd att jag får uppleva detta!

 


Igår i vecka 23+0

 


Det är inte alltid så lätt...

Vi är två förstagångsföräldrar. Det är något min barnmorska vet. Och hur är det när man är ny på något? Jo man är just det, NY.
Man vet ju ingenting vad som ska göras, vem man ska vända sig till ang olika saker osv. Och jag tycker faktiskt inte vi fått någon vidare information heller.
Ex. ALLA föräldrar/blivande föräldrar borde teckna försäkring för sina barn/kommande barn. Varför? Det kan uppstå komplikationer som innebär förödande saker, både för föräldrar, barn & ekonomi. Det är en trygghet, som inte behöver kosta heller. Många bolag erbjuder gratis gravidförsäkringar, som sedan kan bli barnförsäkring för ett kostandstillägg. Man kan även betala en liten summa och då ingår det lite mer på försäkringen.
HÄR kan du jämföra några olika försäkringar, både med och utan kostnad.
In och försäkra era små underbara knytt!

Borde inte sån information gå ut till alla blivande föräldrar? Likaså vem jag ska vända mig till ang det ena med det andra. Jag vet inte om det är likadant överallt, men här där jag bor ingår inte profylax. Vilket jag gärna vill ha.
Nu är jag fullt införstådd med att MVC (som faktiskt borde heta föräldrarvårdcentralen istället) inte kan informera om precis allt vid inskrivningen, men min barnmorska har väl ungefär informerat oss om vad som står på alla lappar hon skickade med oss hem!

Himla tur att man kan byta! Så efter spanien har vi ny barnmorska, så håll tummarna för att hon ska vara bättre!


Vecka 23

Jag sitter fortfarande uppe. Tänker mycket mycket på Bebis! Hur kommer det vara? Hur kommer Du se ut? Vilka egenskaper kommer vara dina extra speciella? Vad kommer Du tycka är roligt?  Åhh vad mycket tankar. Så surfar jag runt och läser mammabloggar, då längtar man extra, när man ser hur underbart det verkligen är.

Nu är jag inne i vecka 23. 17 veckor återstår på graviditeten. Jag ska ta en magbild och lägga ut. Det är så mysigt och fint!
Man ska absolut vara stolt över sin mage!

Nu ska jag väcka Niclas som somnat bredvid mig i soffan, så vi kan gå in och lägga oss!

Godnatt!

Mina älskade hjärta!

Just nu sitter jag i soffan och väntar på att Niclas ska komma hem. Han är och har spelkväll med sina "grabbar" så här kan jag nog sitta och vänta. Men det gör jag så gärna. Niclas har inte träffat de på väldigt länge, men ibland blir det så. Vi ska bli föräldrar, har precis flyttat och renoverat vilket innebär stora förändringar i våra liv.
Så jag unnar honom verkligen denna kvällen, även om jag såklart alltid tycker mest om då han är hos mig;)
Men ikväll har Emelie kommit förbi mig en sväng efter jobbet, vi har disskuterat det kommande valet. Jag är inte så insatt, men försöker läsa på lite så att jag kan rösta på det som passar mig mest.

Nu sitter jag i soffan och har mysstund med en liten som sparkar där inifrån.
Vilken fantastisk känsla det är! Jag undrar vad det är för liten krabbat som vi har där inne.
Det jag vet är att jag redan älskar den! Hur den än blir!
Min älskade lilla vän som hållt mig sällskap i nio månader när den tittar ut. Som redan nu har hållt mig vaken på nätterna genom rörelser och sparkar, som ibland väcker mig om morgonen med en liten spark mot blåsan. Det blir många toalettbesök ibland!

Vad lyckligt lottad jag är! Som har en sån underbar människa att vänta på till ikväll och en spännande och minst lika underbar att vänta i januari!

Navel navel

Jag har en djuuup navel. När jag har duschat är det som en liten pool där. En liten minipool, som är påväg att försvinna.
Min mage växer så det knakar, och för att den ska få plats måste naveln lämna plats.
Min navel är snart ingen pool.
Jag har en riktigt fin gravidmage istället!

Sovmorgon


Jag har förstått på alla småbarnsföräldrar att vi ska ta vara på tiden innan lilla Bebis ankomst, med tiden menar folk morgonen. Som i våra fall just nu innebär= Sovmorgon.
Niclas är borta och handlar frallor(precis som igår;)), jag har precis bryggt kaffe, som jag älskar doften av. Kl är 11.10, jag tror jag ska spara detta inlägg under någon slags favorit för att ha kommande mornar. Men givetvis kommer det vara så mysigt senare också, längtar!

Igår hade vi en mysig dag i massa affärer. Vi kollade bl.a stänkskydd, duschar och barnvagnar!!
Detta med barnvagnar är en ren djungel! Det finns så många olika, men när vi kom hem på kvällen så surfade vi tunt lite och jag tror vi har hittat en som vi båda kan tänka oss. Billig, fin, säker och med ganska stora framhjul, som är rörliga och går att låsa. Precis som vi önskar.

Nu fortsätter vi våra mysmorgon, samtidigt lyssnar vi på denna donnan:



Varm i kroppen och mys

De senaste dagarna har det varit en luuugn krabbat i magen, så jag har faktiskt varit orolig. Efter ett par veckor med karatedans i magen så blir man lite paff när man inte känner något. Så imorse ringde jag barnmorskan som sa att jag inte skulle oroa mig för mycket. Moderkakan ligger på något sätt som gör att det inte alltid behöver känns så mycket, även om vår lilla Bebis rör sig.
Jag blev lite lugnare och nu är det disco i magen igen. Jag kan nog inte beskriva hur varm jag blir i kroppen när jag känner vår lilla Bebis rörelser där inne. Att veta att den övar sig inför livet utanför magen! Den får minsann se till att vara redo på massa mys!



Kan även berätta att jag, som vanligt varje gång jag besöker Linda, blev så nöjd med mitt hår. Hon är absolut den bästa frisören och jag tror aldrig jag kommer testa någon annan igen. Ingen kan som Linda! Men när jag struttade hem emot tvättstugan, efter klipptid, med snygga lockar i håret, precis som vilken lyxfru som helst, så är det en trevlig fågel som bestämmer sig för att uträtta sina behov i mitt hår. Se det var bara att gå hem och tvätta ur lockar och fågelbajs!

Ha en fortsatt härlig kväll, i höstmurret!
Älskar verkligen när det börjar bli höst. Man kan planera inför mysiga kvällar med tända ljus, ihopkrupen i soffan med något varmt och gott att dricka. Givetvis med de man älskar också!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0